“Säkerhetstjänstkommissionens” utredning om den svenska vänstern (inklusive fred- och vietnamrörelsen) publicerades som fyra olika SOU-rapporter år 2002.

Dessa dokument är en intressant och avslöjande läsning. Förutom att den faktiskt ger en någorlunda korrekt beskrivning av den svenska vänsterns utveckling, så innehåller den massor med avslöjande material om hur den svenska säkerhetspolisen registrerat, infiltrerat, avlyssnat, övervakat osv i en omfattning som knappast någon utanför den svenska vänstern kunnat föreställa sig (från slutet av 2:världskriget till början av 2000-talet hade c:a 300.000 registrerats i Sverige). Stora personella och materiella resurser har lagt ned på denna verksamhet.

När man läser rapporterna så tror man ibland inte sina ögon. Här får vi oss t ex till livs historien om “den oerhört viktiga källan C33”, som mot betalning levererade “alarmerande rapporter” där det förekom terrorister (som inte fanns), planerade terroristsaktioner (som bara fanns i C33:s hjärna, såsom sabotage mot Viggen, schlagerfestivalen, kärnkraftverken Oskarshamn och Ringhals m m), spioneri, m fl mer eller mindre fantasifulla påhitt. Varje sansad person med lite insikt i den svenska vänstern borde snabbt dragit slutsatsen att vi här hade att göra med en provokatör och/eller mytoman, som antingen borde sys in eller få psykiatrisk vård, men så blev det icke.

SÄPO utnyttjade C33 under åren 1974-78, trots att man redan 1974 började förstå att C33:s rapporter nog inte var särskilt “trovärdiga”. Trots det dög C33:s rapporter när det gällde att äska anslag för verksamheten. 1978 beslöt man till slut för att göra sig av med denna icke “trovärdiga” källa - och överförde honom till IB:s efterträdare GBU, där C33 kunde fortsätta i samma stil med den militära underrättelsetjänsten.

Det är förvånande att den svenska vänstern inte i större utsträckning än som faktiskt är fallet har utnyttjat dessa rapporter för att avslöja och politiskt driva frågan om den politiska registreringen (som faktiskt fortgår, det är något som vi kan vara säkra på). Den enda gruppering som får Väl Godkänt när det gäller detta är kretsen kring Nya Arbetartidningen. Internationalen (Socialistiska Partiet) får sitta i skamvrån (har bara åstadkommit ett “upprop”) och Offensiv (Rättvisepartiet Socialisterna) är inte mycket bättre (2 artiklar). Kommunistiska Partiet har producerat en "Vitbok om KPML(r), Säpo och åsiktsregisrteringen", som behandlar perioden 1969-1998. Denna skrift finns numera tillgänglig på Internet: www.kommunistiskapartiet.org. Skriften tar inte upp "Säkerhetstjänstkommissionens utredning", men är ändå mycket läsvärd - den rekommenderas varmt.